Hhm, ibland känns de som en hel evighet och i bland känns det som ingenting.
Konstigt de där hur vissa saker kan få tiden att bara blåsa i väg men sitter man och väntar kan så lite som en minut kännas som ett år.
Något som däremot börjar kännas i både kroppen och sinnet är att de börjar nära sig ett år,
ett år utan en person som var så otroligt viktig för så många. Någon som man alltid kunde prata med om vad som helst utan att behöva känna att man var en sämre person för att man tänkte som man gjorde. En person som alltid skrattade och alltid fick folk att skratta med honom, underbar är ordet jag tänker. Det gör nog många mer. Men de är dessa personer som lätt blir utnyttjade av andra för att de andra inte uppskattar det som för dem känns som en självklar sak. Ta ingen för given, morgondagen kanske inte ger dig en ny chans.
Till Marvin som jag saknar varje dag,
glöm inte hur viktig du var för oss
glöm inte de dagar vi skrattade i hop
glöm inte hur vi träffades
glöm inte vad som gjorde oss till vänner
glöm inte att för oss var du familj
om du lovar att du inte ska glömma,
ska vi heller aldrig göra det.
Vi saknar och älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar